Nu får en Charlie se ut
precis hur som helst - i alla fall om KCA får bestämma!
Rasklubben KCA
anser inte längre att utställningsmeriter betyder något. Vid klubbens
nyligen avhållna årsmöte valde man att ta bort det ytterst modesta kravet
på utställningsmeriter hos föräldradjuren för valphänvisning. Detta
trots att den avgående styrelsen rekommenderade att kravet skulle finnas
kvar.
Årsmötet i King Charles Alliansen 2009:
läs motion, styrelsens avslag +
underst en kommentar
.
Motion
till Årsmötet 2009
Undertecknad
yrkar att kraven vid valpförmedling ändras.
Bakgrund:
Styrelsen för KCA fick i uppdrag vid årsmötet 2008 att på klubbens
hemsida lägga in en sida med valpförmedling. Styrelsen har uppföljt
uppdraget med valpförmedling på hemsidan. När man går in på sidan
valpar så får man information om klubbens och SKK´s krav för valpförmedling.
Längst ner på sidan kommer en länk för den som vill använda tjänsten. När
man gått på den sidan upptäcker under punkten 3, "Om ett av föräldradjuren
inte fått minst en 2:a på officiell utställning så får inte tjänsten
användas.
Som medlem förstår jag inte hur styrelsen tänkt, när denna
klausul blev införd. Med en numerärt liten ras som King Charles är så måste
varje tillfälle som ges att saluföra valpar tas till var. Det händer
hanhunden/tiken inte blivit utställd eftersom den köpt och blivet den härliga
sällskapshund som köparen ville ha. Men uppfödaren ser att denna hund har
det som skulle göra honom/henne till en perfekt "pappa/mamma"
till den planerade kullen. Han/Hon uppfyller alla krav från rasklubb och
SKK.
Nu ställer jag frågan? Varför skall jag som uppfödare inte kunna använda
denna hund i avel och få VALPFÖRMEDLING på klubbens HEMSIDA. Vi är ju
som sagt en numerärt liten ras så vi måste använda de hundar som är lämpliga
som föräldradjur med eller utan UTSTÄLLNINGSMERITER för att över huvud
taget få rasen att överleva.
Jag yrkar: Att årsmötet ger styrelsen i uppdrag att ta bort den punkten under
kravet för att kunna även använda valpförmedling även om ett av föräldradjuren
inte är utställt.
Hans-G Bengtsson
Styrelsen avslår motionen med majoritetsbeslut vid styrelsemötet
2009.03.09 med följande motivering:
Styrelsen för King Charles Alliansen ser ingen anledning att ta bort kravet på att föräldradjuren
ska ha minst ett andrapris i officiell klass på utställning för att
valpar ska förmedlas av KCA. Tvärtom anser vi det vara av stor vikt att
detta krav finns kvar!
I den första punkten i den första paragrafen (den som beskriver målen för
klubbens verksamhet) i King Charles Alliansens stadgar står följande: ”väcka
intresse för och främja avel av mentalt och fysiskt sunda, bruksmässigt
och exteriört fullgoda rasrena hundar”. Detta är ett av målen med
klubbens verksamhet! Om det mycket blygsamma kravet på ett andrapris i
officiell klass tas bort som krav för valpförmedling, anser vi att vi
bryter mot stadgarnas krav på att vi ska främja avel av ”exteriört
fullgoda” hundar.
Dessutom har SKK:s Centralstyrelse nu fastställt Särskilda rasspecifika
domaranvisningar, där vår ras finns upptagen bland de raser som motiverar
ökad uppmärksamhet. Det innebär att domarna numera även ska vara
observanta på exteriöra detaljer som kan innebära risker för individens
hälsa. I och med detta har utställningsmeriten numera en än viktigare del
i att även främja aveln av ”mentalt och fysiskt sunda” hundar, vilket
också ingår i KCA:s uppdrag enligt samma paragraf i stadgarna!
Förvisso är vår ras numerärt liten, och det är av yttersta betydelse
att hundar som är lämpliga att användas i avel också används. I
motionen påtalas att en uppfödare kan upptäcka en lämplig avelshund
bland de valpar som sålts som sällskapshundar, och aldrig har ställts ut.
Självklart! Men vi har varje år tillgång till dryga fyrtiotalet
officiella utställningar i Sverige, så det borde inte innebära något större
problem att hitta en tänkbar utställning för den hund man har för avsikt
att använda i avel. Att anmäla den tilltänkta avelshunden till en utställning
för att se om denna håller måttet exteriört borde vara lika naturligt
som att man gör de inför avelsdebuten nödvändiga veterinärmedicinska
undersökningarna! Vi finner det osannolikt att en seriös uppfödare inte
själv skulle vilja ha en tilltänkt avelshund exteriört bedömd före
avelsdebuten.
Vi anser således att kravet på minst ett andrapris i officiell klass för
föräldradjuren för att en valpkull ska förmedlas av KCA ska kvarstå,
eftersom det är oförenligt med klubbens stadgar att ta bort det.
Reservation gjordes av:
Lise-Lotte Persson, ordförande
Gull-Britt Persson, ledamot.
Men King Charles Alliansens årsmöte beslutade bifalla motionen!
Kommentar till beslutet på King Charles
Alliansens årsmöte 2009:
Nu anser klubben att det är fritt fram att avla på vad som helst. För
att en king charles spaniel ska kunna erhålla ett andrapris på officiell
utställning krävs inte mycket. I den här rasen är domarna ofta generösa
med kvalitetspriserna, och de flesta Charlies brukar inte ha några större
problem att bli champions! En tvåa kan i princip varenda Charlie få, med
några få undantag. Till undantagen hör hundar som är mycket dåliga
mentalt och hundar som har olika typer av grava defekter, som exempelvis
sneda käkar och hängande tungor. Den typen av defekter har vi tyvärr i
den här rasen och de är i högsta grad ärftlliga. En sådan hund ska,
liksom en hund med dålig mentalitet, naturligtvis aldrig gå i avel.
Hur kan då rasklubben välja att ta bort det lilla kravet på utställningsmeriter?
För varje person som värnar om den här rasen borde det vara omöjligt
att förstå klubbens agerande.
Av de tio Charlies som hittills
registrerats i år är hälften avkommor till en hanhund som helt saknar
utställningsmeriter. Denna hanhund ägs av KCA:s nya ordförande. Samma
hanhund är även pappa till de två senast registrerade kullarna under
2008. Kan det månne finnas ett samband mellan denna hanhunds roll som
mest använda avelshund och klubbens borttagande av kravet på utställningsmeriter?
Om så är fallet kan man fråga sig varför han till skillnad från de
flesta andra hundar i rasen inte skulle kunna erhålla ett andrapris på
utställning...
(2009-03-31)
.
Det var
styrelsen som knäckte vår rasklubb!
Nu har jag läst Hundsport
nr 1-2/2006 och insändaren "Så knäcktes vår
rasklubb". Den som är något insatt förstår att det är
KCA som avses och också vem som så fegt döljer sig bakom
en anonym signatur.
Insändarskribenten mörkar helt det väsentliga, det som
hela oenigheten på KCA:s årsmöte handlade om: nämligen
hur styrelsen misskött arbetet med RAS samt det usla
innehållet i detta dokument. Det var det som var orsaken till att i varje fall jag
gick på årsmötet.
Åtminstone två personer i styrelsen hade velat avgå
långt tidigare. Det berättade de själva vid det
extra årsmötet i Västerås i somras. Och ordföranden sa
upprepade gånger att styrelsearbetet INTE hade fungerat
bra, trots att sekreteraren idogt försökte hävda
motsatsen.
Insändaren har i sammanhanget resonemang om bovar och
banditer, eländet i samhället i stort och sig själv som
en rättskaffens människa. Slutligen kommer rop på
disciplinära åtgärder mot alla som är elaka, dvs inte
tycker som hon. Sådana tokerier! Jag har inte skrattat så
gott på länge!
Men egentligen är jag innerligt trött på okunniga
tokmajor som skriker högst i hundklubbar, tills alla andra
ger med sig av pur utmattning. De är inte helt sällsynta
och det är de som förstör klubbarna.
I KCA var det styrelsens agerande som knäckte vår klubb.
Någon gång om jag får tid, ork och lust ska jag kanske ta
och bemöta insändaren seriöst. Jag gör det då på denna
sida.
Hälsningar
Birgitta S
redaktör KCA 1993-2000
webmaster KCA 2000-2003
sekreterare KCA 1999-2001 (och som avböjde omval enbart pga
av att en tokmaja i klubben ringde mig varje dag en hel vår
och skrek om galna kosjukan.)
Så kom då äntligen Hundsport nr 10/2003 med den efterlängtade rasspecialen om
King charles spaniel. Jag hade sett fram emot intressant läsning och spännande
bilder, men fy vad besviken jag blev! I Hundsport har man mage att lansera
charlien som en hund för pensionärer!?
Raspresentation
I raspresentationen handlar det nästan uteslutande om rasens tidiga
historia. Intressant förvisso, men nog är det tråkigt att det tydligen
finns så lite att berätta om rasens utveckling de senaste 100 åren.
Bilderna som illustrerar rasartikeln visar mycket vackra och
representativa charlies. Men jag tycker det ger märkliga signaler att man
inte också publicerar bilder på bra svenska charlies. Det finns faktiskt
flera framgångsrika sådana och det finns utmärkta bilder på dem, som
Hundsport säkert kunde fått låna. Att det dessutom till viss del är
samma bilder som illustrerade den tidigare rasartikeln i Hundsport 1993
tyder på klart bristande fantasi.
I slutet av artikeln beskrivs charlien som en pensionärshund, vars
fysionomi gör den olämplig för svampmarker och blåbärsris. Visst
trivs den i soffhörnet, men det betyder absolut inte att den inte lämpar
sig för friluftsliv. Vi som sett charlies forsa fram i full fart i skog
och mark vet att de gillar och klarar det alldeles utmärkt. Att man
skulle behöva höra till den äldre generationen för att uppskatta dessa
ljuvliga hundar är rent struntprat. En charlie är ett underbart sällskap
för människor av alla åldrar.
Faktaruta
Faktarutan är ett sorgebarn i en klass för sig. Texten är illa formulerad,
uppenbarligen inte korrekturläst och innehållet i övrigt… tja –
finn fem fel, minst!
Värst, i särklass värst, är beskrivningen av den vackra, kastanjeröda färg
som kallas blenheim. Här benämns den RÖDGUL! Även tanfärgen uppges
vara rödgul. Rödgul, det är samma som orange… Hallå, Hundsport,
vakna och kolla vad ni publicerar!
Uppgifterna om rasens hälsa är dock en sanning med modifikation. Det är riktigt att
man i denna numerärt lilla ras inte har särbestämmelser för
registrering. Men i rasen finns ärftliga ögonsjukdomar och SKK beslutade
år 2000 om central registrering av ögonlysningsresultat och rekommenderar årlig ögonlysning före parning. Och rasen har
tyvärr samma hjärtproblem som cavalieren. Det hade varit ärligt att nämna
det.
I faktarutan står en del om kamning av charlien. Men de flesta använder väl
mest borste. Och sorgligt är det att faktarutans stackars charlie
tydligen ska vandra omkring på pälssulor. Klipp pälsen mellan
trampdynorna under tassarna året om!
Min främsta invändning mot faktarutans exteriörbeskrivning är påståendet
att skallen ska vara ”nästan toppig med mycket hög panna”. Enligt
standarden ska skallen vara väl välvd och utfylld över ögonen. Välvd
och toppig är inte detsamma, lika lite som ”utfylld över ögonen” är
synonymt med ”mycket hög panna”. De som bevistade rasspecialisten
Alicia Penningtons föredrag i Borås fick lära sig att undvika alltför
överdrivna huvuden, eftersom detta ökar risken för vattenskalle!
Skallen ska ha en lagom välvning och får absolut inte vara toppig.
Bilder från uppfödare?
Sidan med bilder från uppfödare är förvirrande. De som står för bilderna
är ju inte uppfödare. Och sannolikt har de inte heller tagit alla de
bilder som finns på uppslaget. Så tokigt det kan bli! När man nu har en
sådan sida, borde förstås Hundsport vänt sig just till rasens uppfödare
och bett om bilder.
Jubileumsutställning
Det var glädjande att Hundsport skickade en reporter till klubbens
jubileumsutställning och att det blev en helsida om den. Bilderna är
också fina. Men på några punkter måste reportern ha blivit
felinformerad:
Först vill jag med bestämdhet framhålla att inget barn bör kallas
”Alliansens kelgris”. Uttrycket ger faktiskt en dålig eftersmak.
Flickan är givetvis ingens kelgris utan en alldeles egen individ som är
värd en schysstare behandling.
Uppgiften om den ”eldsjäl” som uppges ha verkat så mycket för klubbens och
rasens utveckling, ställer jag mig helt frågande till. Personen ifråga
var medlem i endast ett år av de nästan tio år som jag var aktiv i
klubben och märktes då inte på något särskilt sätt, och vad
personens uppfödargärning beträffar tror jag att den inskränker sig
till ett par tre kullar på en och samma tik. Det är helt andra personer
som under alla år jobbat för att driva denna ras och klubb framåt.
I Hundsport påstås att ”hela sällskapet” sedan drog vidare för lunch
och föreläsningar av professor Clarence Kvart respektive Alicia
Pennington. Det stämmer inte. När det var dags för dessa aktiviteter
hade sällskapet kraftigt decimerats, eftersom nästan alla klubbens
viktigaste funktionärer lyste med sin frånvaro från såväl föredrag
som medlemsmöte, trots att de närvarade på utställningen. Och den som
informerat reportern om dessa aktiviteter hade tydligen inte själv
deltagit i dem.
Framtid
Det är ingalunda säkert att framtiden för king charles spaniel är så lång
och ljus som artikelförfattaren avslutningsvis påstår. En första förutsättning för detta är att
uppfödarna följer avelsrekommendationerna för rasen och kontrollerar hjärta
och ögon på hundarna inom ett år före parning. Tyvärr har
efterlevnaden hittills varit uppseendeväckande dålig.